söndag 30 december 2012

inläggets rubrik

Här säger man"stay tuned" men vad händer? Ingenting. Men min dator är så förbaskat dålig att jag endast vill slå den i bitar när jag använder den. Det började med att jag installerade Photoshop och lilla emachines sa tvärt NEJ och vägrade allt, sen va, så får man den fixad - helt gratis (eller ja, 80 bucks för en ny ..hårdvara?) och det första jag gör är att installera ett filmredigeringsprogram och nu är vi tillbaka på ruta noll. Begreppet Lära sig av sina misstag står och dunkar skallen i väggen.
 
Hur zom. Lite kort och gott kan jag väl säga såhär: del två av semesteveckan spenderades inte i Baltimore utan i Elicott City som ligger en bit utanför. Vi gjorde främst tre saker: 1) kollade på film 2) tog kort på Jakobs feta katt Christmas 3) hängde på mallet.
 
Bild på oss i Jakobs rum, unga, glada och fulla av möjligheter:
Bild på Jakobs feta katt Christmas:
 
 
Nu är jag back on track med jobb och allt såntdär. Fetkul. Önskar att hela livet var en enda lång semester, men uppenbarligen så funkar det inte så.
 
Hej.

God Bless and Merry Christmas

Yo.
 
Nu är jag tillbaka på mitt kära Manhattan efter en vecka i ödemarken (frustrationen över att inte kunna få tag på takeout pizza klockan 21.00 på juldagen.). Jag har haft en fantastisk semestervecka, det kan jag säga. Den började klockan 3 på natten för en vecka sedan då vi packade in tusen väskor och 2 barn i bilen. Det tog oss 14 timmar att komma fram till vårat första delmål Southbend i Indiana. Bilresan gick väldigt bra faktiskt, inte alls så mycket barnskrik som jag hade stålsatt mig för. När vi var inne på 11 timmen satte papporna på toy story 3 och jösses amalia vad gripande en film kan bli efter 12 timmars bilfärd. Jag både skrattade och grät och var ett bra tag säker på att det var den bästa filmen jag sett. På vägen stannade vi även på Chuck E Cheese i Ohio, ännu en amerikansk restaurangkedja där dreams come true med arkadmaskiner och där gigantiska möss regerar, där de sjunger för dig på din födelsedag och där barnen springer sig svimfärdiga bland alla blinkande maskiner. Kul. I Indiana fick jag ett eget hotellrum med två egna dubbelsängar, det var magiskt. Dagen efter körde vi de sista 3 timmarna till Polo, Illinois.
 
I Polo ser det ut såhär:
Och såhär:
 
Med sina 2500 är Polo som vilken stad som helst som står på gränsen till förfall. Denna lilla stad ska även ha den mest fertila jorden på planeten - and I was there. Det var majsfält överallt och i centrum stod hus på hus med tomma skyltfönster på varsin sida om den tomma, breda vägen. Fick onekligen lite cowboykänsla över det hela. Bam bam.
 
Julgranen var såklart magnifik och lika så högen med presenter under den:
Och det där var inte ens alla paket. Det var en never ending story, trodde aldrig att alla paket skulle kunna öppnas innan julen var slut. Det var paket gömt lite här och var över hela huset, men efter tre dagar av paketöppning var även sista omslagspappret brutet. Själv fick jag lite smått och gott i form av doftljus, duschgrejer, smycken, julstrumpor (!) och pengar.
 
Jag var såklart lite nervös över att fira jul hos en annan familj, men jag kunde verkligen inte haft det bättre. Vilka snälla människor det finns. Jag grät bara en endaste gång: jag hade feber och grät pga 1) självömkan 2) att alla var så himla snälla och gav mig cvitamin och mediciner och frågade hur jag mådde osv osv.
 
Jag fick följa med på släktmiddag och höra massa namn och invecklade relationer som jag inte alls kommer ihåg, men alla var väldigt öppna och snälla och kallade mig för Mia och gav mig läppbalsam i julklapp. En kvinna kom fram och frågade hur jag kände papporna , "I'm their nanny" sa jag då och pekade på barnen. Och då sa hon "are you their mother?"   Jag har aldrig velat understryka ordet NO så mycket som jag ville då. Speciellt eftersom att hon inte hörde mig och ställde om frågan i närheten av ena pappan. När hon väl hörde vad jag sa vart det lite konstig stämning och så började hon berömma min outfit. Dogded that bullet, eller?  
 
Allt som allt så har jag haft en otroligt fin jul och jag tror att den hemliga ingrediensen till att få en bra jul är att ha med småbarn. Det var så himla kul när tomten kom och se hur entusiastiska barnen blev. Tomten blev hårt utrfrågad om allt från vart renarna var till hur släden fungerar och efter att han gått stod barnen vid fönstret och spanade efter släden. Vi ställde fram kakor och ett glas vatten natten mot den 25e och trott eller ej, men nog var alla kakorna uppätna dagen efter! jajösses.  
 
Ja. Så kan det vara. Del 2 av min extremt spännande semestervecka utspelade sig i Maryland, men mer om det senare. Nu ska jag ut och träffa en ny svensk tjej - refreshment!
 
Stay tuned.
 
/Maja
 
 
 
 

fredag 21 december 2012

thank god it's friday

Hejsan!

Här är det tyst minsann. Ibland kommer jag på saker att skriva men det försvinner lika fort som det kommer. Nu har jag i alla fall haft semester i en timme och tjugofyra minuter: sweet. Jag har jobbat 90 timmar på elva dagar i sträck, jag vet inte om det är så mycket egentligen men det känns ändå värt att nämna. Hur som.

Vad har hänt. What is up what is new? I dunno.

Vad som ska hända är däremot detta: Inatt klockan 2 ska vi packa bilen och köra mot Southbend i, någon delstat jag minns väl inte vilken, övernatta där och dagen efter köra till POLO ILLINOIS woop woop. Och där ska vi fira jul. Hurray! 26e tar jag flyget till Baltimore för att chillax'n med Jakob och Bella och den 29e far jag hem igen för att fira nyår och sådär. Jobba vidare.

Papporna knackade just på dörren och säger att de har en liten semesterpresent till mig. De langar över en påse och i den ligger två burkar lingonsylt, ett paket knäckebröd och två påsar med pulvermixgräddsås! Lyckan alltså. Jag som just åt upp min sista knäckemacka. Gissa om jag ska laga mig köttbullar med gräddsås när jag kommer hem igen, ojojoj vilken fest!

Jag känner en viss press över att skriva något bra och underhållande, men jag har ej gjort några speciella iakttagelser den senaste veckan som är värd att nämna. Jag ska anteckna och berätta om min resa till Polo, den kan nog bli spännande. Pappa 1 ville packa ner 16 tröjor till pojken. Vi ska vara borta i 6 nätter. Jag sa till honom att Nej, du behöver inte 16 stycken. Han tittade då på mig som om han ej visste om han kunde lita på det eller inte, men jag lyckades få ner 16 till 10.

Det finns även en liten bar där jag och Vicke Vire lyckats bli stammisar. De vet vilka vi är så pass mycket att när våra andra vänner går dit utan oss frågar de vart vi är. Det är ju lustigt att man på manhattan, staden där det om något finns variation, ska lyckas gå till samma ställe gång på gång på gång. Och i Ljusdal där vi har två barer att välja på skulle de inte känna igen mig för fem öre. Fast jag blev, dessvärre, igenkänd som Sibyllatjejen där ett tag. Det var tider. Nä. Tacka vet jag Khyber Pass.

Japp. Slighly boring kanske det blev, men jag är inget fan av att romantisera min omgivning. Det är roligare att vara synisk, även fast jag tror att det tär mer på själen. Hursom. Hejdå från ett grått Manhattan, c u in POLO bitchesssss


/Maja

lördag 15 december 2012

ring a ding ding

Hejsan amigos.

Vad har jag gjort i veckan? Inte mycket. Det bästa jag gjorde hände för cirka en timme sen då jag gick bort till university store och köpte massa sushi för endast 9 dollar. Innan jag börjde traska mot affären tänkte jag att uhh vad jobbigt att behöva gå hela vägen dit!!! Men sen tänkte jag att 10 kvarter är ju inte så mycket, speciellt inte med tanke på det billiga billiga priset. Ska jag ha sådan billig sushi i Ljusdal får jag vänta i några år till innan jag ens kan börja gå. Sedan började jag tänka: är 10 kvarter mycket eller lite? Vad är mycket? Vad är lite? Vad är långsam gång? Vad är kallt? Vad är dyrt? Jag kände att jag helt tappat uppfattningen om allt. Dock hann jag inte ägna så himla mycket tankegång åt detta då det tar mig cirka 7 minuter att gå till affären och när jag väl kom in dit så fick sushin min fulla uppmärksamhet. (Tänker ju nu då att 7 minuter inte är en sån lång promenad, men å andra sidan går jag i en frikkin räserfart också. HM.)

På hemvägen tänkte jag på julklappar. Jag kom på ett tilllägg i min önskelista men har dessvärre glömt bort vad det var. Det skulle ha kunnat vara en tub med kalles kaviar då den tog slut i veckan (veckans sämsta grej). Men samtidigt; känns ju lite som att over do it när man önskar sig kalles kaviar i julklapp, så gott är det ändå inte.


Så det här var ett helt värdelöst inlägg men speglar min vecka alldeles utmärkt. Och det har varit så så så skönt att bara ha en innehållslös vecka. Det har varit jag, carrie, miranda, samantha och charlotte. Järngänget <3

tisdag 11 december 2012

snor snor snor snor snor

Här sitter jag och är sjuk, roligare har man väl varit med om. Lyssnar på podcast om stomren Gudrun. Skulle vilja: se en bra film, äta middag. Ska snart: laga spaghetti, se på sex and the city (can't help my self  ). Ska nu: gå och snyta mig, igen.

Livet e tugnt!

måndag 10 december 2012

note to self: använd superkameran oftare

Hejsan alla!
 
Jag har en superkamera som jag inte använder pga att jag tror att jag måste ha photoshop och göra dom fina, men det får jag helt enkelt strunta i. Efter vad Photoshop gjorde mot min sweet sweet dator kan jag helt enkelt inte lita på hen igen. So screw you photoshop, I'm on my own now.
 
Så:
 Vi skulle baka pepparkakor och lussebullar! Nom nom nom. Det var Viktor, Anna
 och jag! Dom lyckliga kompisarna.
Vi tände ett adventsljus och lyssnade på julmusik, ett tag i alla fall. Det laggade ju så hemskt att vi fick lyssna på vanlig musik i stället. Det var väldigt kul, har saknat att kunna lyssna på musik högt i högtalare. Tycker sånt e toppen liksom
 Pepparkaksdegen var färdig och allt så det var bara att sätta igång med bakningen (Y)
 Pepparkaksbakning i äkta lycklig julstämning
 Tada! Det fanns jätteroliga formar, som gitarrer, fötter, grodor och så vidare. Fick med mig en påse pepprisar hem som jag tänkte bjussa värdfamiljen på men hade ett så kallat moment of weakness för ca 10 minuter sen och åt upp allt, h3h3. What can you do?
SÅ kul hade vi hela dagen. Sedan gjorde Anna lussebullar, jag gjorde tre stycken. Sen kollade vi på youtubevideos med överviga idrottsatleter. Sen gick vi hem. Sen gick vi ut och dansade hela natten. Bra lördag, bäst var att hela dagen var gratis. Jag älskar gratis.
 
HEJDÅ!

fredag 7 december 2012

push the alarm

 
 
 
HEJ.
 
Snart är det jul. Tråkigt med denna jul är att jag måste köpa dubbelt så många julklappar som vanligt + att det kostar skjortan att posta när det ska flygas över havet. Jag önskar mig denna jul: 1) pengar. 2) vet inte än.
 
Igår var en mycket händelserik dag. Jag hjälpte Scott att klä julgranen i juleljusen. Det var samma fina ljus som jag sett på alla mexikanska restauranger. (Ska köpa med mig massa slingor innan jag far hem, får inte glömma det.) Det tog i alla fall cirka en och en halv timme att klä granen, bild på det färdiga resultatet får komma senare. Julklippet när Piff och Puff gömmer sig i julgranen som Musse/Kalle Anka ska klä och Pluto bara skäller och allt går sönder osv osv - den granen är ingen överdrift. Så jag kan inte annat göra än att tänka tillbaka på de julgranar vi haft genom åren och känna mig lurad. Så Pappa, it's time to step it up. Dom skrattade mig i ansiktet när jag berättade att vi bara använder en ljusslinga i våran gran, med sympatiska blickar såg de på mig samtidigt som de snurrade på ännu ett varv av den 15 meter långa slingan runt det praktfulla douglasträdet. 
 

Och medan jag och Scott fixade med granen satt Frank och pysslade med julkorten. 90 stycker julkort ska skickas ut. Jag tappade hakan. Det är bisarrt, 90 stycken. Kulturchocken har aldrig varit större. Jag försökte fråga varför, hur, men vad? Jag tror ej de förstod min oförståelse. Jag sa att vi aldrig skickat ut julkort men nämnde inget om att vi blivit uppväxta att inte följa de sociala koderna så att vi just ska slippa hela tramset med att varje år behöva sitta och fundera på om vi verkligen ska skicka julkort till Per för vi fick ju faktiskt inget av honom förra året och vem ska vi skicka till först så att ingen blir sårad? Tänkte att det kunde bli dålig stämning mitt i allt det mysiga. För det var väldigt mysigt. Vi åt hot sundae och pratade julkort, facebookdivor m.m.
 
Ja.
Jag lyckades ju även att påkalla brandkåren igår. Vi var alltså hos talpedagogen och skulle precis till att gå därifrån, vi hade gått ner för den smala stentrappen som går direkt ner till dörren ut från huset. Har man barnvagn med sig får man parkera den i en liten hall som går parrallelt med trappen. När jag öppnar porten för att gå in i huset får jag liksom lyfta upp barnvagnens bakdel och för att kunna svänga tvärt åt höger och sedan direkt till vänster igen där jag då kan ställa den. Så. Jag hade placerat barnen på trappen för att kunna lirka ut barnvagnen från detta trånga utrymme där det nu även stod en extra barnvagn. Så jag lyfter upp bakdelen, svänger, och när jag sätter ner den hör jag ett *klick*, tittar ner och ser brandlarmet. Men inget händer så jag hinner precis hinna tänka "tur" och sen kommer ett ljud som fyller upp hela min själ, alla porer i kroppen. Sen blir det tyst igen. Jag säger till barnen att vänta här, men sedan kommer ljudet från helvetet tillbaka och vi liksom springer upp i trappan allihop. Jag kan inte sluta skratta när jag tänker tillbaka på deras förvirrade och panikslagna blickar. Jag kommer upp, någon skriker Oh my God there is a fire! Men det uppklaras då ganska fort att jag bara råkat komma åt larmet med armbågen. En kvinna från banken bredvid kommer förbi och frågar om vad som händer då deras larm också gått igång. Efter 7 minuter kommer brandkåren, två brandbilar och två mindre bilar kör in på gatan och in kommer branmännen och frågar Whats going on? Jag står och gömmer mig inne på ett kontor och är redo att skylla allt på pojken om det skulle bli utfrågning. Men det blev det inte. Larmet stängdes av, jag körde ut barnvagnen under pojkens istruktioner: Don't push the fire alarm Maja. It was NOT funny. 
Jag skrattar hela vägen hem så att jag får en mötande kvinna att börja skratta och flera andra att titta på mig. Det är fortfarande roligt. Hihi. 
 
 
 
 
 
 
 
HEJDÅ

onsdag 5 december 2012

I'm dreaming of a white chinese cat

 
Hej alla.
 
Idag är det onsdag, december 5, med 11 starka grader. Kanske inte längre då, men klockan är ju ändå 20.41. På sängen ligger Anna's Pepparkakor, ett paket med vanliga pepparkakor och ett paket med mint och chokladsmak, de var lite utav en besvikelse. Mint och chokladen alltså. De vanliga pepparkakorna är slut, fort gick det också. Så då vet ni det.
 
På sistone har jag haft för mig följande:
 
Firat DelsboBellas födelsedag på UNO's ute i Scaresdale. Hon fick en vinkande kineskatt och mig och Viktor som hon blev mycket glad över. Den satt och tittade på oss under middagen och vinkade maniskt. 
Efter middagen åkte vi och kollade på julhus i villaområdena. Det var roligt. Det största julhuset hade massa knäcktsoldater och en jesuskrubba med maria och herdarna och allt, en tomte och ett hus med texten Peace to the earth. Det var dessvärre inte upplyst ännu så jag tog en bild på det här huset i stället. Jag ska ju följa med familjen till Scotts hemstad i Illinois över jul, det ska bli kul att se alla hus och extrema julpynt. Det är inte så mycket sånt här inne i stan. När jag såg husen och dekorationerna kom jag att tänka på ett hus man ser på vägen mot hybo där verandan är klädd i gröna och vita ljusslingor. Det var någon som droppade en kommentar om hur extremt pyntat det huset var. Åk till Amerikatt, då får man perspektiv på vad "extremt" egentligen är.
 
I tisdags var det supervarmt ute. Tog till och med av mig jackan och gick runt i bara koftan. Det känns konstigt att ha 15 plusgrader i December, men det är helt klart en okej känsla.
 
Har även spått mig i tarotkort. Det stod en kvinna på grand central med en skylt "FREE TAROT", och gratis är ju alltid gott. Viktor den mesen vågade inte pga dödsrädsla men jag kände att en gratis framtidsutsikt är bättre än ingen alls och slog till. Jag blev utlovad en lyckad framtid där en man snart skall framträda i mitt liv. Tack och lov för det! Nu är den säkrad, framtiden. Bara jag bestämmer mig för vad jag vill ha och slutar argumentera och hetsa så kommer mannen komma - och därmed lyckan. Spank God och God bless! 
 

lördag 1 december 2012

You cheap lousy faggot.

Har läst alla inlägg sedan innan jag åkte. Vill kommentera följande:

I det andra inlägget skrev jag något om att jag inte hade resångest och jämförde med den resångest jag kände i tredje klass då vi skulle åka till Vadtorp i tre dagar och att jag panikångestgrät men att så, så kändes det inte nu. Kan avslöja att I DID panikångestgrät som bara den dagen innan avfärd. Jajösses.

I något annat inlägg skrev jag att jag gick upp tidigt, jobbade hårt men att det var det värt. Här vill jag leva här vill jag vara osv. Nu vill jag bara sova, vaknar inte längre av varken barnaskrik eller sopbilar. Vill bara sova. Och när jag vaknar tänker jag att jag vill hem till Sverige och inte jobba, bara ligga hemma och förevigt sova. Men det vet väl varenda kotte att det inte går för sig. Fan ta pengar.

Ja. Jag har en liten svacka nu som ekar: ett år. Ett år. Ett år. Jag tänker att det är något tillfälligt det här jobbet, att nästa vecka ska bli annorlunda, men det blir det inte. Det finns alltid lika mycket tvätt att göra, lika många matlådor med quinoa att micra, lika många blöjor att slänga i soptunnan. Jag vet inte ja e. Näe. Ge mig en månad så är allt snart lika fabolöst igen. Nu är det ju jultider igen dessutom! Kommer kunna hela Baby, It's cold outside utantill snart så mycket som den spelas här hemma.

Hm.

Godnatt.